maito

Häromdagen drömde jag en dröm. Jag kommer inte ihåg vart vi var, någonstans i öknen iaf. James Hetfield stod precis framför mig och sjöng. Jag sitter och är helt stum och känner hur mitt hjärta gör ont. Han kommer till mig och kollar mig djupt in i ögonen. Jag kan inte blinka. Sedan går han därifrån och jag vaknar.
Jag kan inte sluta tänka på det. Både igår och idag har jag varit tyst och snart blivit galen. Den drömmen är inborrad i mitt huvud och det kändes så verkligt. Igår när Nothing Else Matters kom på tv så började jag gråta. Jag kom på att jag kommer se fucking Metallica live i mars.

Från en förvirrad Mona